Det som är bra med copingstrategier är att du kan hitta sätt som fungerar för dig.

Det som hjälper mig kanske inte är det rätta för dig, och det är okej. Detta är något som jag vet hjälper mig, eller gör stor skillnad när jag är orolig eller får en ångestattack.

Har du någonsin kämpat med ångest när du befinner dig i en situation där du känner dig instängd eller oförmögen att fly från situationen?

Det är en obehaglig känsla. Du måste hålla dig sysselsatt, men istället finner du dig själv ensam med dina hetsiga tankar medan din ångest bara blir värre.

Här är vad som har hjälpt mig i liknande situationer:

För 2 år sedan missade jag en månad i skolan eftersom jag inte kunde gå på mina lektioner utan att få en ångestattack och behöva gå därifrån.

Jag upptäckte att aktiva saker i klassrummet hjälpte min ångest, och när lärare stod längst fram i rummet och föreläste var det mycket svårare för mig att slappna av och bara lyssna. Jag hade min anteckningsbok framme, och medan jag antecknade klottrade jag längs sidorna. Det började med enkla blommor, och sedan lade jag till fler och fler detaljer till den punkt där de såg riktigtkonstnärlig.

Någon påpekade för mig att det jag gjorde var en "grej"; det kallades zen-doodling. Jag upptäckte det på egen hand utan att veta om det. Som tur var kände mina lärare till min situation och lät mig klottra. Det var det enda sättet som jag kunde vara fysiskt närvarande på lektionerna.

Det senaste året har zentangle-målarböckerna blivit mycket populära. Det är en rolig hobby för vissa, men för mig är den viktig. Mina böcker är en del av min akutväska.

Nyligen var jag orolig för en lång bilfärd med en vän och om jag skulle behöva att hon stannade till. Jag brydde mig inte, jag tog med mig min målarbok och tuschpennor på resan, och det förde mina tankar till en annan plats.

I en utbildningssituation kan det verka oprofessionellt att ha klotter längs sidorna i sina anteckningar. Jag minns att jag oroade mig för att mina lärare skulle tro att jag var lat eller inte brydde mig om ämnet.

Jag såg till att fylla i alla mina anteckningar, även med klottret. Om jag hade en svår dag och inte kunde fokusera på minsta lilla sak på lektionen såg jag till att få anteckningar från läraren efteråt, eller kopiera anteckningar från en vän eller annan klasskamrat.

Det var viktigt för mig att försvara mig själv och förklara min situation. Genom att berätta för mina lärare om min nuvarande kamp, men också om hur jag visste att jag kunde lyckas med denna kamp, upptäckte jag att de var villiga att stödja mig.

Ibland kan livet få oss att fastna i en spiral och vi kanske inte kan prestera till vår vanliga kapacitet. När du är ärlig mot dig själv och mot andra blir det lättare att hitta en säker väg runt/genom problemet. Detta lindrar inte bara stress, det ger dig mod och motivation att fortsätta försöka.